Dagens Nyheter – 3 september 1870, sida 2

AT NN emellertid blifvit mörk. All rörelse i palatset hade upphört; det var tyst som i graf7en. Vår polisman slet sig förtviflad i håret! — Hvilken olycka! sade han. Albert är oskyldig, och det är jag. som bragt honom i rättvisans våld. Det är jag, gamle tok, som ingifvit denne enfaldige domare en öfvertygelse, som jag numera icke förmår taga ifrän honom. Han är oskyldig, och han. utstår i detta ögonblick den förfärligaste ångest. Om han skulle döda sig sjelf! Man har exempel på olyckliga som, intagna af förtviflan deröfver att de fallit offer för en falsk anklagelse, beröfvat sig lifvet i fängelset. Armå mensklighet! Men jag skall icke öfvergifva honom. Jag har störtat honom i förderfvet; det tillkommer då också mig att rädda Bonöni. Jag skall finna brottslingen; jag måste detil Och han skall få dyrt umgälla det kedda misstaget, den bofven! KIL Då Noöl Gerdy, efter att ha ledsagat grefve de Commarin från ransakningsdomarens8 embetslokal till vagnen, som väntade på boulevarden, och sedan grefven deri tagit plats, syntes den unge mannen ämna aflägsna sig. Med ena handen hvilande på den ännu icke tillslutna vagnsdörren bugade han sig djupt och frågade: