Dagens Nyheter – 2 september 1870, sida 2

RA Jr. nn Detta är för mig alldeles ofattligt . . . Skulle vi då ha misstagit oss? . . . Ja, ja, det ser ut som om denne vore oskyldig; han kan icke vara brottslig ... han är det bestämdt icke... Ransakningsdomaren tänkte att gubben antingen måste ha afvaktat ransakningens slut hos vinhandlaren i närmsta hörn eller också att hans -hjerna på något sätt kommit i olag. — Olyckligtvis, sade han, ha vi icke misstagit oss. Det är blott alltför tydligt ådagalagdt att herr de Commarin är mördaren. I fall det roar er, så bed Constant att få: genomögna protokollet, medan . jag: ordnar: mina papper. : — Låt se! utbrast Tabaret med foberaktig ifver. . Han satte sig på Constants plats, och stödjande armbågarne mot bordet samt fördjupande sina händer i håret, slukade han protokollet. När han slutat läsningen, sprang han upp, blek, förvirrad, med häpnad och förskräckelse målade i sitt ansigte. — Min herre, yttrade han till domaron med en röst, som darradceaf rörelse, jag är den ofrivilliga orsaken till en förfärlig olycka. Denne man är oskyldig. — Åhå! utbrast herr Daburon, helt lugnt fortsättande sina förberedelser för affärden; ni tappar -hufvudet, min käre herr Tabaret. Huru kan ni, efter hvad ni nu läst . : 3 — Jo, min herre, just med anledning af hvad jag läst, ropar jag till-er: släpp fången