Dagens Nyheter – 2 september 1870, sida 2

lös, upphör med ransakningen, eljest skola vi-lägga en ny villfarelse till de många rättvisan här i landet beklagligen gjort sig skyldig till. Genomläs med lugn och eftertanke detta protokoll; deri förekommer icke ett enda svar, som ej urskuldar den olycklige, icke ett ord, som ej sprider ljus i detta mörker .:. . Och han sitter ännu i fängelse, i cell? — Ja, och han skall stanna der; min herre, inföll domaren hastigt. Är det väl ni som talar på detta sätt, ni som i natt var så ifrig, då jag ännu tvekade? t — Men, min herre, märk då att jag nu säger alldeles detsamma som i natt, utropade Tabaret . . . Ack, jag olycklige! allt är. förloradt, emedan man icke förstår mig. Förlåt att jag måste vara oartig. mot en-embetsmany, men det är verkligen så att ni, herr domare, icke begripit min metod. Den är likväl mycket enkel. Så snart ett brott konstaterats och dermed sammanhang egande omständigheter blifvit, så vidt möjligt, belysta, uppgör jag en plan för anklagelsen, hvilken jag sedan framställer hel och hållen. Om jag påträffar en man, på hvilken alla anklagelsepunkterna äro tillämpliga, så vet jag med säkerhet, att brottets. upphofsman är funnen. Hvarom icke, ha :misstankarne fallit på en oskyldig. Det är icke tillräckligt att en eller annan detalj passar in; nej, det skall vara allt eller intet. Denna metod är osviklig. Huru har jag 4. ex. i närvarande fall sökt