Dagens Nyheter – 2 september 1870, sida 2

UI något inom honom som uppreste sig och protesterade mot hans sätt att behandla Albert. I djupet af hans samvete förspordes en viss oro. : Han hade segrat, och hans seger gjorde honom misåbelåten, bedröfvad. En tanke, så naturlig att han icke kunde förstå hvårför den icke förr uppstätt hos HöHom, ökade häns nedilagenhet. — En varnande röst sade mig ju, mumlade han, att jag icke borde åtaga mig denba sak. Nu får jag: lida stråff för det jag ej lyssnäde till varningen. Under förhandenvårande förhållanden skulle denne vicomte de Commatin i alla fall, mig förutan, hu blifvit ärrestefad, qvarhållen i fängelse; förhörd, gjord oförmögen att försvara sig oeh efter all sannolikhet död. Men då skulle jag, som med affären ingenting haft att göra, kunnat åter presentera! mig för Claire. Hennes sorg torde blifva gränslös. Om jag sålunda fått fortfarande vara Hennes bäste vän, skulle jag kommit i tillfälle att visa henne det lifligaste deltågande; att blanda mina tårar med hennes, att lindra hönties smärta. Med tiden skulle hon ha tröstat sig, kanske glömt honom alldeles. Ho skulle då ej kunnat annat än hysa tacksarihet mot mig, och hvem vet . . .:Nuw-deremdt måste jag, hvad än må hända, bli ett föremål för hennes afsky. Hon skall åldrig tåla min åsyn. Evigt skall hon i mig se : sin älskares Mmördare. .Jag har med egna händer gräft: mellan henne: och mig en af, desta afgrunder, bom