a Mac Mahons afmarsch från Rheims. (Engelsk korrespondens.) Rheims den 23 augusti. I går äfton voro 120,000 eller 150,000 man under Mac Mahons befäl i och omkring denna stad. . Under natten började de röra sig i riktuing åt Ardennerna; de röra sig ännu härifrån i denna riktning och i eftermiddag tror jag att denna plats skall vara follkömligt utrymd. De ha tagit vägen åt Rethel, men hur långt de gå i den riktningen är omöjligt att veta. Officerarne sjelfva veta det icke. Om det är sannt hvad. man sade mig i S:t Mehehould, att Bazaine tågade genom Vouziers, ser det ut som om de två franska armgerna snart skulle förena sig. Jag har här hört af en tjensteman vid kommissariatet att Bazaine håller sig nära intill preussarnes eftertrupper och att dessa ha avancerat till Clermont-en-Argonne, på denna sidan om Verdun. Kanske kan ni draga någon : slutsats af dessa olika man säger. Jag kan det icke, Allt jag kan säga er såsom säkert är den väg armån tagit och som jag följer, och den går i riktning åt Rethel och Mezigres. Så snartjag kan, skall jag försöka upphinna eftertrupperna. Jag behöfver icke än på flera timmar, icke förr än i qväll, begifva mig af, ty man avancerar långsamt, och med en vagn eller på hästryggen skall jag komma fram mycket fortare. Jag försöker att få reda på någon vidtrossen, som troligen :i-qväll går samma väg, men -i denna stora stad är folket så kringspridt, att det är svårt att. finna den -man söker. Alla officerarne säga, att ett stort slag är förestående. Marskalk Bazaine berättas ha yttrat i en rapport, att om han levererade slaget den 20:e, kunde han slå fienden, men Om Kan väntade till. den 25:e, kuhde han tillintetgöra honom. I följd af det mörker, som omgaf hans rörelser; började jag frukta, att han befann sig i en kinkig ställning eller var nära afskuren. Kl. 1:e. m. Jag har användt tiden sedan jag skref ofvanstående med att försöka leta reda på någon af mina bekanta vid transportbetäckningen och för att uppsöka något slags åkdon, hvar: med jag kunde följa armån. Detregnade hårdt då jag steg upp i dag kl. 7 på morgonen, och detta fortfor till omkring kl. 12, och det var så kallt och ruskigt, att jag måste köpa mig en ytterrock, ty jag hade rest ut utan någon packning, med undantag af några småsaker, som jag alltsammans kunde bära på ryggen. Jag har vid ferfaldiga tillfällen haft skäl att lyckönska mig till denna kloka anordning, ty alla mina confreres (hvilka nu äro få) och alla de officerare jag känner ha antingen förlorat sina nattsäckar eller äro: så långt skilda från dem, att de ieke ha någon nytta af hvad de medfört. Under alla dessa mina promenader kring staden marscherade trupper oupphörligt derifrån — kavalleri, infanteri — utan uppehåll, det ena regementet i Kälarne på det andra. Öch detta började förliden natt kl. 10 och fortfor till kl. 12 i dag: Denöa marsch företedde ingenting pompöst och krigiskt. Det regnade ymnigt och oaflåtligt och soldaterna släpade sig tungt framåt, alla med sina filtar öfver hufvudet och renseln; trumslagare gingo visserligen i spetsen för hvarje regemente, men detta var också nästan det enda som åtskilde de infanteriregementen och bataljoner som passerade. Oficerarnes hästar leddes i allmänkhet af deras betjenter, hvilka sågo allde les uppgifna ut, ty en anmärkning har iag gjort under detta fälttåg, och det är att officerarne af alla grader göra sitt bästa för att uppoffra dagens ransön på vagnar eller hvilket slags åkdön de kunna öfverkomma. : Detta stämmer ej rätt väl öfverens med den fränska armåns stora och gainla traditioner. Kommissarier, doktorer och auditörer m. fl. kunna nåturligtvis färdas som de finna för godt, blött de följa sin kår; men öfverstar och andra offi