SR tl århundraden ieke förmå fylla. För andra gången förlorar jag henne, och derför har jag insen annan än mig sjelf att skylla. vi Den olycklige domaren gjorde sig de bittraste förebråelser, Han var förtviflad. Aldrig hade: han så hatat Albert, denne eländige som, fastän besudlad med brottets vanära, stod i vägen för hans lycka, Och vidare förbannade han gubben Tabaret. Om ej denne varit, skulle Han sej så hastigt ha fåttat sitt beslut. Han skulle .ha .väntat, noga öfverlagt med sig sjelf -och då. säkerligen insett dessa olägenheter, för hvilka hans ögon nu öppnats först sedan det var för: sent: att undvika dem. Midt under det domaren förargade sig öfver .Bubbeng ifver, hvaraf han låtit sig förledas till att.begå en :så stordumhet, infann sig denne: hos, honom. Han hade fått ;höra att ransakningen var afslutad, och han kom brinnande af begär att erfara hvad som tilldragit sig. Han såg ut ssom dem personifierade nyfikenheten då han inträdde. — Hvad har han svarat? frågade han, innan han ännu , hunnit tillstänga dörren. — Han är brottslig, deröm kan något tvifvel icke vidare. förefitnas, svarade domaren med en brutalitet, eljest fullkomligt främmande: för hans karakter. söGubben Tabaret stod helt försagd öfver denna svära: ton: 3 Han. som kom för att skörda loford i xnassal Också: var det möd en visstvek