Dagens Nyheter – 31 augusti 1870, sida 1

a mRRRE—EEXTXSXÅX—XXJRROORERO OSX spärrad af vagnar m. m,., att jag omsider fann det jag bättre skulle taga mig fram till fots den äterstående milen. Jag steg töljaktligen ur min vagn och började dels gå, dels sakta springa framåt. I Nouvient vid Meselle, ungefär halfvägs till Metz, fann jag massor af ka. valleri, ulaner och husarer, hvilka på en pontonbro öfvergingo floden och i sporrsträck ilade mot Gorze. Skyndande på mina steg, fick jag snart höra det första kanondundret, som tydligen kom från kjertat af en rad kullar på höger hand. Gående genom byn och uppstigande till högslätten derbakom, befann jag mig plötsligt på ewvt slagfält, så långt mitt öga kunde nå, bokstafligen öfversålladt med lik; det var der slaget vid Vionville hade utkämpats den 16:de augusti. På en eller par delar af tältet höll man ännu på att begrafva döda, hufvudsakligen preussare. Fransmännen, hvilka naturligtvis begrafdes sist, lågo ännu i stora högar på marken. Några — jag såg fem — voro icke döda. Bäst jag skyndade framåt, kom ett lysande kavalleri-regemente efter mig, och då det hann upp på höjden, uppgat manskapet ett vildt hurrarop och störtade framåt. Ännu några steg, och jag stod på höjden och såg den scen, som hade framkallat deras hurrarop och som tycktes elda äfven deras hästar. Det är svårt att föreställa sig hur ett större bataljfält ser ut. Från den kulle, der jag af vederbörlig myndighet hade fått mig plats anvisad — den upptogs af det kungliga högqvarteret — kunde man se hela utsträckningen af den preussiska och franska centern och en god del af flyglarna. Den plats, der jag stod, var förfärlig — jag befann mig bland stympade kroppat och pinades af stanken från döda hästar, af hvilka här låg en betydlig mängd. Jag stod på preussiska sidan af det fält, der striden den 16:de utkämpades. Till venster låg som en silfvertråd vägen till Verdun och Paris, för hvars egande denna serie af slag hade börjats. Vägen gick fram mellan rader af popplar, hvilka sträckte sig ända intill horisonten, på min -Venstra sida, och vidare så långt ögat kunde nå åt Metz till: Liksom kulorna på ett radband, lågo de vackra byarne invid denna väg — alla med särskilda namn, men blott på några hundra alnars afstånd från hvarandra — Mars-la-Tour, Flavigny (något söder om vägen), Vionville, Rezonville, Malmaison, Gravelotte. Till höger om mig lågo de tätt skogbevuxna kullar, bakom hvilka den största byn i trakten ligger, den som jag nyss hade lemnat — Gorze. Sådan var terrängen för detta slag, som blef kalladt slaget vid Gravelotte, derför att det var hufvudsakligen omkring denna stackars lilla plats, som det rasade. Den terräng, jag nu har aniydt, upptager ?3 svensk qvadratmil. Tack vare den omständigheten att jag kom till fots och sålunda hann fram nägot tidigare, var jag så lycklig att komma just som bataljen börjude bli som hetast — -det var vid middagstiden. Preussens höga representanter stodo på samma plats som jag och åsågo konflikten. Bland de få jag kände igen voro konungen, grefve Bismarck, general Moltke, prins Carl, prins Fredrik Carl, prins Adalbert och adjutanten Kronski. General Sheridan från Förenta staterna var också närvarande. I detta ögonblick gjorde fransmännen ett förtvifladt försök att bibehålla den sista biten af Verdun-vägen, den mellan Rezonville och Gravelotte — eller den del af Gravelotte, som på några kanter kallas Malmaison. Förtvifladt men gagnlöst! Ty hvarje man i deras led hade två att kämpa mot och deras linie på nyssnämnda plats började redan vackla. Snart var det tydligt, att denna flygel — fransmännens venstra — drog sig tillbaka till en ny position. Denna intogs hastigt under en fortsatt eld af deras artilleri från höjderna bakom byn. Rörelsen utfördes i god ordning, och den ställning, som intogs, var sådan, at. MM RRRRRRKTRRERRRENÅ TTR RR ARNE ANAR