Dagens Nyheter – 31 augusti 1870, sida 1

Kriget. Slaget vid Rezonville, skildradt af Daily News korrespondent i preussiska höggqvarteret. Den första bekräftelse, vi i Pont-å-Mousson fingo om den utsträckning, i hvilken striden hade pågått i fronten, var genom ankomsten af sårade. Man trodde först att dessa hade blifvit sårade under skärmytslingar; men den 16:de, sent på qvällen, antydde åtskilliga tecken att det började gå hett till. Sagda qväll vandrade soldater med gräsliga sår omkring på torget i Pont-å-Mousson, omgifna af nyfikna grupper af deras nyss anlända kamrater, hvilka berättade idel jobsposter. Stackars karlar! Det var jobsposter för dem -— bortburna som de hade blifvit från slagfältet, utan att ha tått höra något resultat. Jag stod bland dessa grupper, och alla karlarnes berättelser rörle sig om, hurusom de hade blifvit kommenderade att hålla stånd mot en mycket större styrka än deras egen, och att deras division hade blifvit upprifven. Jag förvånade mig öfver, att hvarken berättare eller åbörare yttrade ett anklagande ord mot någon, ehuruväl missnöje tydligen gaf sig tillkänna i rösten och tonfallet. De uppehöllo sig mycket vid den omständigheten, att ett hårdt slag hade drabbat 14:de regementet och att 10:de divisionen, som af nödvändighetsskäl hade blifvit uppoffrad, dock hade sålt sina lif dyrt. Den 17:de började sårade från föregående dagen öfversvämma Pont-å-Mousson. De transporterades på långa, obetäckta kärror och voro bäddade på hö. Från mitt fönster, som vettade utåt hufvudgatan och hvarifrån jag också hade utsigt öfver torget, räknade jag mer än 90 sådana kärror, med omkring 10 man på hvarje. Många fler måste ha befordrats till de särskilda lasaretten. Det var egendomligt att se, hurusom de icke kunde dölja sin glädje, då de fördes genom leder af fransmän på ena sidan och preussiska soldater på den andra. Men nu kom andra sidan af saken. Gatorna började hvimla af andra vagnar, med andra sårade — sådana som buro röda byxor. Då och då kom en hop fångar. Slutligen kom en vagn med en fransk general. Den åtföljdes af en väldig klunga fransmän, och en stund såg det ut som om en kollision mellan preussarne och invånarne hade varit på vippen att utbryta, så allvarliga voro befolkningens demonstrationer. Det blef nu emellertid tydligt, att striden i fronten var af allvarlig beskaffenhet. Vid midnatt eller något sednare (den 17:de—18:de) började alla trumpeter inom flera mils omkrets smattra. Detta var första gången vi vid denna timme hade blifvit störda af en så vild musik. Trumpet besvarade trumpet genom alla bivuakerna rundt omkring den lilla staden. Under flera föregående dagar hade trupper nästan oupphörligt marscherat igenom; men nu hördes ända från midnatt till dagens inbrott, utan ett ögonblicks uppehåll, på alla gator och gränder de taktmessiga stegen af marscherande trupper. Jag klädde mig hastigt, sprang ut i mörkret och lyckades att få plats på en vagn, som gick i riktning åt fronten till, hvilken man nu trodde vara en mil eller två bakom byn Gorze. Gorze ligger omkring 2 mil från Pont-å-Mousson. Under vår väg mötte vi en betydlig transport af franska fångar, hvilka med mycken nyfikenhet betraktades af de framtågande tyska soldater, med hvilka vi ryckte framåt; endast ett par förolämpande rop hördes mot fångarne, men dessa förstodo dem lyckligtvis icke. Vägen var slutligen så