Dagens Nyheter – 30 augusti 1870, sida 2

RF uti att förblifva hederlig. Eller hvad säger ni, herr Balan? — Jag säger ingenting så länge, svarade den äldre. Efter Lecoqs påstående, lär vår fånge vara en slipad karl och ingalunda någon dufunge. — Nej, men se! Gunstig herrn ordnar sin bädd och går och lägger sig. Skulle det händelsevis vara hans afsigt att sofva! Tänk, det vore första gången jag finge bevittna en dylik kallblodighet. — Det kömmer sig deraf att ni hittills endast haft att göra med skälmar af det underördnade slaget, min kamrat. Alla stora bofvaär — och jag har bevakat flera sådana i mina dagar — äro i samma genre söm denne. Så snart de blifvit arresterade, kan mån taga godnatt af dem; först följande dagen bli de menniskor igen. — På min ära tror jag inte han sofver! Huru skall man förklara slikt? — Vet, min vän, yttrade den gamle polisagenten helt förnumstigt, att tvärtom ingenting är så naturligt. Jag är säker om att denne gosse, allt sedan han begick mordet, icke haft ett ögonblicks ro; han har haft eld i magen. Nu vet han att hans affär ohjelpligt misslyckats; allt hopp är ute, och derför är han lugn. — Bå ni talar, herr Balan! Bör han icke nu vara oroligare än någonsin? — Nej, ingalunda. Det finns icke, ser ni,