Dagens Nyheter – 30 augusti 1870, sida 2

selsatte sig derjemte med utarbetandet af en ordbok, omfattande 45 språk. Plötsligen inträffade att hr Brigands son, tack vare konskriptions-dekretet, blef utskrifven till krigstjenst. Den unge mannen var sin far till stor nytta; och denne sednare, som icke hade förmögenhet så att han kunde köpa honom fri, sörjde derför djupt öfver utskrifningen. Den tappre de la Tour dAuvergne sade ingenting åt sin vän, men infann sig på vederbörande ort och föreslog att han sjelf skulle. få gå ut i kriget i den unge Brigands ställe. Han nämnde icke straxt hvem han var, utan yttrade blott: Den jag föreslår är icke mera vid så unga år, men han är en soldat, som med heder deltagit i flera fälttåg. När han sedan uppgaf sitt namn, kunde man icke tro att han talade allvarsamt. Men hah var bretagnare, och när han beslutit en sak, kunde ingenting i verlden förmå honom att afstå från sin föresats. Han gaf sig sålunda utaf såsom simpel soldat, medförande sin väns tacksamhet, och inträdde i kaptenen, sedermera generalen Cambronnes grenadierkompani. Förste konsuln, härom underrättad, skickade honom genast en kaptensfullmakt, imen hån mottog den icke, emedan, såsom han gåde, han kommit för att ersätta en soldat och derför ville uppfylla sin pligt mot staten genom att förblifva soldat. Det var då han blef utnämnd till Frankrikes förste grenadier samt erhöll en hederssabel och en granatkula af guld. Denne värdige fransman, denne verklige riddersman, som genom sin skicklighet, sitt mod och sin fosterlandskärlek var förtjent af ätt innehafva de högsta militära grader, nöjde sig med titeln grenadier. Under tvenne fälttåg, alltid den förste i ledet och deltagande i alla strider, lifyade hän grenadiererna genom sina uppmuntrande tal och föredömen. Fattig, men stolt, vägrade han mottaga en jordegendom, som prinsen af Bouillon, hans familjs hufvudman, erbjöd honom. Han talade alla språk; hans bildning var lika stor som hans tapperhet. Det är han som utgifvit les Origines Gauloises. Vid regementet åt han tillsammans med öfficerarne, och han uppbar sin kaptenslön, till hvilken han var berättigad. Sina lediga stinder använde han till att nedskrifva märkliga iakttagelser rörande gamla keltiska monumenter, som man finner i Bretagne. Han rökte beständigt i en liten lerpipa, och så ofta han kom till bivuaken, beredde grenadiererna, hvilka alla hade för honom den största respekt, genast hviloplats åt honom själf och en liten hund, som hän älskade myeket. I striden var han alltid den förste på sin post. När förste konsuln skickade honom -hederssabeln, fördubblade denna utmärkelse hans blygsamhet. Han skref till sin vän: Det finnes ingen enda bland grenadiererna, mina kamrater, som icke förtjenar att bära denna sabel lika väl som jag. Det skall bli skönt att få visa fienden densammn på nära håll. Vid min ålder kan jag ingenting högre önska än att få dö såsom grenadier på slagfältet, oeh jag skall finna döden, hoppasjag. Hans önskan uppfylldes. Den 8 juni år 1800 stupade -han i slaget vid Neuburg. En lans genomborrade hans hjerta. v Detta dödsfall väckte en liflig sorg inom 1egementet. Man balsamerade hans bjerta och lade det i en urna af silfver. Vid Oberhausen, just påsden plats derde la Tour dAuvergne stupat, uppfördes en enkel minnesvård, hvilken i general Dessoles dågorder omnämndes sålunda: Detta monument, helgadt åt dygderna och månnamodet, ställdes under skydd af de tappra i alla länder. Då hans lik, höljdt af eklöfsoch lagerkransar, nedsänktes i grafven, vände en grenadier detsamma i riktning åt Neuburg, sägande: Han bör ha samma ställning i grafven söm han hade i lifvet d. v. 8 ansigtet vändt mot fienden. Den guldgranat, som de la Töur dAuvergne erhållit jemte hederssabeln, lades öfvanpå urnan, och det hela bars på:en guldbroderad sammetsdyna af en grenadierkorporal. Man lät hans namn qvarstå såsom ett minne i regementets rulla, och hvar gång upprop skedde, upprepades namnet de la Tour SÅuvergne närmast efter underofficerarneg. Då ropades alltid till svar af en korporal: Stupad på ärans fält! t Nej, preussåre, I som i dag ären segrare, en nation som frambringar sådana män, kan aldrig blifva kufvad genom edra horder!