Dagens Nyheter – 29 augusti 1870, sida 1

satte sig inuti vagner öch en tredje på kuskbocken. Under färden förblef Albert lika främmande för sig sjelf och sin olyckliga belägenhet. Han satt eller, snarare, låg på dessa. flottiga. dyner såsom en liflös massa. Hans kropp kastades än hit än dit af de täta stötarne, hvilka åkdonets utslitna fjedrar endast i ringa mån. modifierade; hufvudet föll än öfver den ena axeln än öfver den andra, likasom hade hans halsmuskler totalt förlorat sin spänstighet. Han tänkte då på enkan Lerouge. Han återsåg henne, sådan hon var då han i sällskap med sin far besökte henne i la Jonchåre.: Det var vår, och hagtornsbuskarne utefter vägen doftade. Den gamla qvianan stod, klädd i hvit mössa, vid trädgårdsgrinden. Hon hade, då hon talade. med grefven, en bedjande min. Herr de Commarin åhörde henne med ett strängt uttryck i sin blick, hvarefter han tog upp: penningar ur sin portmonnä och lemnade henne, Han fördes ur droskan på samma sätt som han kommit upp i densamma. Under formaliteterna vid inskrifningen i fånglistan öfverlemnade han sig åt det ljufva minnet, af Claire, hvadan han endast mekaniskt besvarade de frågor som ställdes till honom. Han ihågkom ett och annat från den tid då deras kärlek -uppspirade, från den tid då .han ännu icke visste om han någonsin skulle. blif7a. älskad af. henne. .De..sammanrträffade hos fröken de Goöllo. Hon hade,