Dagens Nyheter – 29 augusti 1870, sida 1

bland samtliga betjenterna icke funnos . flera än tre, som tycktes vara ledsna öfver den stora olycka som drabbat familjen. Två syntes djupt bedröfvade. Till dessa hörde emellertid ieke herr Lubin, fastän han varit föremål för synnerligen stora ynnestbevis. Poliskommissariens tur var kommen. Med några få ord redogjorde han för hvad som tilldragit sig vid arresteringen. Han glömde icke att fästa särskild uppmärksamhet vid yttrandet: XJag är förlorad! som Albert fä och hvilket, enligt hans förmenande, var att anse liktydigt med en bekännelse. Vidare öfverlemnade han till herr Daburon allt hvad som blifvit taget hos vicomte de Commarin. Ransakningsdomaren undersökte uppmärksamt dessa föremål och jemförde dem noga med de af gubben Tabaret i la Jonchere hopsamlade småsakerna. Han syntes sedan mera tillfredsställd än han varit förut på hela dagen. Sjelf lade han alla dessa materiella bevis på sitt skrifbord, och för att dölja dem, bredde han deröfver åtskilliga stora pappersark. Dagen framskred, och herr Daburon hade numera nätt och jemnt så mycken tid öfrig som åtgick till den anklagades förhörande. Hvilken tvekan kunde ännu hålla honom tillbaka? Han hade i sina händer flera bevis än man vanligen anser sig behöfva för att kalla tio män inför assisdomstolen och sedan föra dem till afrättsplatsen. Han gick ju att strida