— 901 — detta envisa framhållände af Claudine? Grefven eriurade sig mycket väl att han i sin vrede sagt till sonen: tMan begår icke. dylika vackra handlingar för sitt nöjes skull, Denna sublima oegennytta hade nu funnit en förklaring. Då grefven slutat, sade herr Daburon till honom: — Jag tackar er, min herre, Jag kan icke säga er någonting bestämdt, men rättvisan har starka skäl att tro det vicomte Albert under detta samtal, för hvilket ni nu redogjort, uppträdt såsom skicklig aktör och utfört en på förhand instuderad rof. — Öeh denna rol hade han studerat med omsorg, mumlade herr de Commarin; ty jag blef bedragen, jag! . Han afbröts af Noäl, som nu inträdde med en portfölj under armen. Advokaten bugade sig för den gamle iädlingen, hvilken åter af grannlagenhet steg upp och drog sig tillbaka i ett hörn af rummet. — Min herre, sade Noöl med låg röst till domaren, ni finner alla brefven i donria portfölj. Jag ber er om tillåtelse att få lemna er genast, emedan fru Gerdys tillstånd för hvar timma, som går, blir alltmera oroande. Noöl hade höjt rösten något, då han uttalade dessa sista ord; också hörde grefven dem. Ian spratt till och mäste på det högsta anstränga sig för att tillbåkahålla en fråga, som från hjertat uppsteg til läpparne,