Dagens Nyheter – 25 augusti 1870, sida 2

oo OSSRV on bevekelsegrunden till mitt handlingssätt, inbillade sig att jag ville Hindrå hennes bäfn från att älska henne. Hon dog, min herre, i denna föreställning, söm förgiftade Hennes sista dagar. Hon dog af Börg, men, såsom Kelgonen, utan att låta Höra en klägan och med förlåtelsen på läpparne och i Hjertat. Ehuru Kerr Daburon Häde ondt om fid, vågade han icko afbryta grefven för att i koörthet förKöra Honor angäende fäkta, direkt rörande mordet: Han tänkte att möjligen febern allena gaf den gamle ädlingen dena skenbara nyckfylla kraft, på hvilken kunde när som Kelst: följa en fullkonilig vanmakt; Hän fruktade att, öm han en gång upphörde tala, skulle Bågrä ytterligare meddelanden icke kunna aflockas kopöm. — Jag hade icke, fortfor grefven, en tår för henne. Hvad hade Kon varit i titt Hf? En anledning till sörg och samveteqval. Men Guds rättvisa, söm gick den merskliga i förväg, utkräfde en förfärlig hämnd. En dåg underrättade man mig att Valtrie bedrog mig, att hön sedän länge tillbaka värit mig ötrögen. Jag Ville icke sätta tro härtill7i början; detta syntes mig omöjligt, vanvöttigt. Jag skulle förr ha kunnat tvifla på mig sjelf än på henne. Jag Håde påträffat hentö i en vindskammare, arbetande sexton timmar om dagen för att förtjena trettio sous. Hon hade mig att tacka för allt. Jag hade efterhand till den gräd vant mig Vid att betrakta henne