Article Image
-—-— vULlUJ en utan Uf vittnade om mörkret och förstörelsen i hans själ. Han framställde en så träffande bild af den djupaste förtviflan, att ransakningsdomaren vid hans åsyn ofrivilligt ryste. Fader Tabaret gjorde en åtbörd af förskräckelse, till och med protokollsföraren blef rörd. — Constant, sade herr Daburon, gå genast med herr Tabaret till prefekturen och inhemta de upplysningar angående ifrågavarande sak, som der måhända äro att vinna. Protokollsföraren gick, åtföljd af gubben, hvilken sednare bra mycket hellre skulle ha velat stanna qvar. Grefven hade icke märkt deras närvaro; han märkte ej heller att de aflägsnade sig. Herr Daburen satte fram on stol åt honom; han slog sig ned. — Jag känner mig så svag, yttrado han, att jag icke kan förblifva stående. Han, den eljest så högdragne ädlingen, ursäktade sig inför en obetydlig tjensteman. Lyckligtvis ha vi hunnit förbi den tid då adeln trodde sig stå öfver lagen och äfven i flera hänseenden verkligen gjort det. Det är nu länge sedan hertiginnan af Bouillon hånlog åt medlemmarne af landets högsta domstol, då de höga och förnäma giftblanderskorna under Ludvig den XIV:s regering behandlade sina domare med det mest kränkande förakt. I våra dagar respekteras rättvisan af alla; en hvar fruktar henne, äfven MODEBAKÄRLEK. 40.

25 augusti 1870, sida 1

Thumbnail