Dagens Nyheter – 23 augusti 1870, sida 1

Noäl, och det är att enkans plötsliga död förorsakar mig en ofantlig skada. — Ändtligen! tänkte herr Daburon; nu äro vi vid brefven, och jag har sluppit kompromettera gubben Tabaret. Det skulle verkligen ha varit honom mycket oangenämt att nödgas bryta sitt löfte till det skickliga polisbiträdet. — Skada? . . . Er? .. . Min bäste herre, jag hoppas ni är god och förklarar detta något närmare. . Noöl syntes alltmera besvärad. — Jag har mig väl bekant, herr domare, svarade han, att jag är skyldig rättvisam icke allenast sanning, utan hela sanningen. Likväl förekomma omständigheter, då en man af heder känner sig frestad att icke yppa allt hvad han vet. I sanning det är grymt att finna sig nödsakad att upplyfta den slöja, som betäcker sorgliga hemligheter, hvilkas uppdagande kan ha till följd . . . Herr Daburon afbröt honom genom en åtbörd. Noäls sorgsna ton väckte hans medlidande. Han visste på förhand hvad som skulle komma att meddelas honom, och han fattade den unge mannens betänkligheter. Han vände sig till protokollsföraren: — Constant, sade han med ett visst, betydelsefullt uttryck i rösten. Den långe skrifvaren begrep genast hvarom fråga var, ty han reste sig upp, likasom på