— 40 — mäldeadvokaten; vi intresserade Ö58 mycket för denna förträffliga dvinna, som varit min ämmä; och jag vet att fru Gerdy icke sällan skref un henne. — Godt! Ni kan således lemna oss upplysningar : iv ox — De blifva, jag fruktar det, min herre, högst ofullständiga: Jag vet, så att säga, ingenting om den stackars gumman. Jag togg iffån henne mycket tidigt; och sedan jag blef äldre, har den enda förbindelse, jag underhållit med henne, bestått deri att jag ibland skickat henne något penningunderstöd. — Ni besökte henne aldrig? — Förlåt mig. Jag har varit hos henne flöre gånger, men sällan stannat längreö än några minuter. Fru Gerdy, som ofta helsade på henne och åt hvilken hon anförtrodde alla sina angelägenheter, skulle ha kunnat upplysa er vida bättre än jag. — Ja, yttrade domaren, jag kmnär äfven förhöra henne. Hon mottog väl kallelse på samma gång som ni? — Min herre, för henne är det omöjligt att svara; Hon ligger fill sängs, sjuk . . . — Allvatsamt sjuk? — Ja, så allvarsamt, att nödvändigheten bjuder er att afstå från hennes hörande. Hon lider af en åkomma; som, enligt min vän, doktor Hervås utsago, icke kan botas: Det är en hjerninflammation af det mest elakartåde slag; och om det skulle Hända att hom får