Dagens Nyheter – 20 augusti 1870, sida 2

lade af stalldrängar och betjenter; han hörde de eldiga Hästarne stampa i stallet och säg det eleganta ckipaget, som fortfarande väntade nedanför stora trappan, för den händelse grefven skulle få det det infallet att fara bort. Han hade således under sina ögon en fullständig tafla af denna komfort och lyx, hvaraf hän sedan sin barndom varit omgifven. En djup suck framträngde ur hans bröst. — Och allt detta skall jag förlora? mumlade han. Redan för min egen del skulle det ha kostat på mig att skiljas härifrån; huru mycket bittrare måste det då ej kännas vid tanken på Claire? Har jag icke alltid drömt om att kunna bereda henne ett lif af glädje, fritt från alla bekymmer, en sådan existens som möjliggöres endast genom en ofantlig förmögenhet! Klockan slog 12 i Sainte-Clotilde-kyrkan, hvars torn hän kunde se, om han lutade sig aldrig så litet framåt. Han började frysa. Efter att ha stängt fönstret slog han sig ned vid eldstaden och tog en aftontidring, i höpp att kunna skingra sina sorgsna tankar genom läsning. Det var samma tidning, som innehöll notisen om mordet i la Jonchb.e. Men han kunde icke lisa; radera dansade om hvarandra för hans ögon. Då tänkte han på att skrifva till Claire. Han satte sig vid bordet och begynte: Min högt älskade Claire . . . Det var honom omöjligt att fortsätta; hans hufvud var förvirradt.