Dagens Nyheter – 19 augusti 1870, sida 2

— 410 — han nog klok att misstro personer som slösa med loford. Folk i allmänhet har fallenhet för att efterapa. Derför bli de flesta menniskor så lika. Tala de, känner man igen deras tankegång, man har hört dem förut, man kan deras idber utantill. I synnerhet bland de högre Kklasserna är detta individualitetens dödunde mycket gouteradt. Personer, som hysa egna åsigter och äro i någon mån originella, stöta sig ofta med Åertalet. Man hatar alla som icke ära stöpta i den inom umgängeslifvet rådande formen. Albert skilde sig i många hänseenden från mängden, och derför blef Han föremål för mycket kritiserande. Man förebrådde honom de mest olika fel, af hvilka mänga voro hvarandra så direkt motsätta, att de omöjligen kunde finnas förenade hos en och samma person: Så t. ex. tyckte man att han hade alltför nyliberala id6er, och på samma gång klagade man öfver hans bördsstolthet. Man beskyllde honom för att med oförlåtligt Tättsinne behandla de för samhället vigtigaste frågor, under det man tadlade hans öfverdrifna allvär. I ett Yoro alla ense: de tyckte icke om honom, och de fruktade honom på samma gång han väckte deras afund. I salongerna uppträdde han temligen butter och utan det ringaste bemödande att synas road. Det var blott för att icke göra sin far ledsen, han antog de täta inbjudningarne.