Dagens Nyheter – 18 augusti 1870, sida 1

— Äl något skäl, som jag icke för tillfället kan gissa . . . — Inga andra skäl än dom jag redan sagt er. — Jaså, ni afstår således från allt; ni öfa vergifver till och med era giftermålsplaner. Fröken Claire dArlange, som behagat er så mycket, äfven hennes egande afsäger ni er; och dock-har jag i två års tid förgäfves sökt öfvertala er. att slå detta parti ur hågen. — Nej, min herre, jag afsäger mig icke Claire. Jag har redan talat med henne och låtit henno känna min grymma belägenhet. Hvad än må hända, blir hon min hustru, det har hon svurit mig. — Och ni tror att markisinnan dArlange ger sin gondetter åt herr Gerdy? — Vi hoppas det, min herre. Markisinnan har nog höga föreställningar om det ädla blodets företräden, för att föredraga en adelsmans oäktason framför en aktningsvärd yrkesidkare. Skulle hon emellertid vägra, så afvakta vi hennes död, utan att önska den. Alberts orubbligt lugna ton uppretade herr de Commarin i högsta grad. — Och denne skulle vara min son! utropade han: Aldrig. Hvilket blod har ni då i era ådror, herre? Endast er värdiga fru mor skulla kunna säga det, så framt hon ens sjelf har reda-derpå . ss — Min herre, inföll Albert i hotande ton, väg era ord! Hon är min mor, och dermed nog.