Dagens Nyheter – 18 augusti 1870, sida 1

— 2609 — han lidit ett afgörande nederlag eller vunnit en fullständig seger. Den gamle ädlingen, som vant sig vid att blifva utan ringaste gensägelse åtlydd af sin son, förvånades öfver denna oväntade envishet. — Hvarthän vill ni komma? frågade han. — Jo, derhän, min herre, att jag skulle förakta mig sjelf, om jag icke besparade er de bittraste sorger på er ålderdom. Ert namn tillhör mig icke; jag återtager mitt eget. Jag är er oäkta son, och jag går för att lemna plats åt den som har laglig rätt till er förmögenhet och ert namn. Tillåt mig att handla såsom det anstår en hederlig man, att frivilligt draga mig tillbaka så snart jag finner det vara min skyldighet; ty jag ämnar sannerligen icke afvakta rättens dom, d. v. 8. utsätta mig för att blifva på ett skamligt sätt förjagad. — Huru! utbrast grefven, slagen af häpnad; ni öfvergifver mig, ni erkänner denne andres rättigheter, ehuru ni hör att jag på intet vilkor vill erkänna dem? Albert bugade sig. Med en fasthet, så mycket mera imponerande som den var blandad med rörelse, svarade han: — Mitt beslut är oryggligt. Jag går aldrig in på att beröfva er son hvad honom tillkommer. — Olycklige! utropade herr de Commarin; otacksamme! Hans vrede var så stor att, då han ej för