Dagens Nyheter – 17 augusti 1870, sida 2

. Episod från slaget vid Woerth. (Efter Amedee Achard.) Den 1:sta franska armåkåren befann sig mellan en tredubbel eld. : En hjeltemodig ansträngning måste göras för att rädda lemningarne af de regementen, hvilka hade stridt gedan morgonen. Mac Mahon beslöt att utrymma den af döda betäckta valplatsen, der den numeriska öfverlägsenheten hade segrat, men för att kunna bortföra lemningarne af sina divisioner, hvilka då voro mindre manstarka än brigader, kastade han ettregemente kyrässierer mot det fiendtliga avantgardet med den uppgift att hejda dettas öfverväldigande framryckande. Dessa tappre fän visste, att de gingo döden till mötes: Det var första gången de höggo in. Man hade icke settryttare af detta vapen på någon valplats sedan den vid Waterloo, men de kände sina fäders bedrifter och de stodo icke tillbaka för dem. Oaktadt de gingo mot batterier och kulsprutor, oaktadt folk och bästar föllo om hvarandra, framkommo de till de preussiska regementena och gjorde på dem ett så våldsamt och ihållande anfall, att de tvungo avantgardet att vika tillbaka. Andra, starkare preussiska bataljoner framryckte emellertid, och hvad som fanns qvar af våra kyrassierer försvann mellan de fiendtliga härskarorna. Man saknar mod att fråga, hur många kommo tillbaka af dessa tappra soldater. Den första armekåren hade inom en timma fått vägen för sig öppnad; den behöfde en timma för att fullborda sitt återtåg. Marskalken hade ett regemente beridna jägare till sin disposition. Det gällde att rädda en armå, och han gaf signalen. Regementet stormade åstad och de hjeltebedrifter, som kyrassiererna hade utfört, återupprepades af jägarne. Afven de gjorde förtärliga luckor i de fiendtliga lederna, och då den preussiska armån åter gick offensivt framåt, var den franska herre öfver den väg, som förde bort från valplatsen. Armån var räddad! Men jägarne voro fallna. Adjutanterna ock ordonnans-officerarne måste med våld slita Mac Mahon bort från valplatsen. Då hans till hälften förstörda armå var betryggad mot förföljelse ville han sjelf söka döden. Jag kan stillägga ytterligare en förfärlig upplysning, som visar, att sjelfva ödet hade sammansvurit sig mot oss. Under Hetäste striden afsände marskalken en depesch till general Failly för att befalla honom att sända två divisioner till Lembach för att taga den preussiska armån i ryggen. En seger borde ha blifvit följden af denna manöver. Men i den depesch, som telegrafkontoret afsände, stod emellertid Hausbach; som ligger i alldeles motsatt riktning, och då generäl de Faillys divisioner inträffade här, brinnande af stridslvst, funno de ingen fiende. Skall man, sedan man läst denna skildring, ännu tro, att den franska armåen kan öfvervinnas, då den har sådana soldater och sådana män som Mac Mahon att anföra dem?!