sedan heta det för hela lifvet. Moralens bud äro icke lika för alla, emedan alla icke ha samma pligter. I den ställning vi innehafva står ett misstag icke att ändra. Beväpna er derför med mod och visa er värdig det namn ni bär. Stormen nalkas, må vi vara beredda att möta densamma. Alberts envisa tystnad och orörlighet bidrogo i icke ringa mån till att ytterligare reta herr de Commarin. Fast i sitt beslut, hörde vicomten på hans tal, endast emedan han ansåg det för sin pligt, och hans ansigte afspeglade ingen rörelse. Grefven insåg att han ej förmått rubba hans föresats. — Hvad har ni att svara? frågade han. — Jo, att jag finner det ni, min herre, icke anar alla de faror af hvilka vi omgifvas. Det är svårt att strida mot ett upproriskt samvete. — Jaså, inföll grefven i skämtande ton, ert samvete är. upproriskt. Jag må säga att tillfället är illa valdt. Era betänkligheter komma alltför sent. Så länge ni trott er icke annat än en klingande-titel och ett dussin millioner att vänta i arf efter mig, har samvetet smålett mot er. Men nu, då ni märker att ni jemte dessa stora fördelar äfven skall ärfva ansvaret för ett stort fel, ett brott, om ni så vill; nu börjar ni tala om samvetsqval. Låt mig slippa höra dylika galenskaper. Ni skall komma ihåg, min herre, att barnen böra lida för fädrens missgerningar, och denna pligt undandrager sig ingen