— 251 — sätta honom i frestelse att begagna sig af dem? Att efter så lång tids förlopp göra anspråk på brefvens återställande skulle måhända upptagas såsom en krigsförklaring. För öfrigt, var han väl viss om att de ännu existerade? Hvem kunde bevisa det? Hvem garanterade. att icke fru Gerdy förstört dem, inseende att deras tillvaro innebar en fara, och att hennes sons usurperade ställning genom deras tillintetgörelse i väsentlig mån betryggades? Herr de Commarin saknade icke förutseende, tvärtom; men: han hade genom resonnemang kommit till den åsigten att det förståndigaste vore att öfverlemnai?sig Fåt slumpen, och -han lät alltså porten stå öppen för den gäst, som. vid sådant förhållande sällanjunderlåter att förr eller sednarej infinna 7 sig: olyckan. Emellertid hade sedan mer7än tjugu år tillbaka icke en dag förflutit, utan att han förbannat sin passion och de oförlåtliga galenskaper, hvartilli han?af densammaj låtit sig förledas. Han glömde aldrig, att öfver hans hufvud sväfvade ett Damocles-svärd på en tråd, hvilken när som helst kunde brista. I dag hade denna tråd brustit. Många gånger hade grefven vid tankenpå möjligheten af en katastrof frågat sig sjelf huru han skulle parera den ödesdigra stöten