— 204 — Han hade tänkt: CHvad återstode att göra om allt blefve upptäckt:S Han -hade uppgjort och förkastat åtskilliga planer till sitt försvar, och oaktadt allt funderande på saken stod han nu, när verkligheten öfverraskade honom, alldeles oförberedd. Albert förblef stående helt vördnadsfull, under det att hans far satte sig i sin stora fåtölj, prydd med ättens vapen och placerad under en stor tafla, hvarpå familjens stamträd utbredde sina yppiga grenar. Den gamle ädlingen lät sina mörka farhågor icke förmärkas. Han såg hvarken förtörnad eller nedslagen ut. Men hans blick återspeglade ett mera föraktfullt öfvermod än vanligt. — Nu, vicomte, började han i tvärsäker ton, förklara er! Jag skall icke påminna er om det smärtsamma i eh fars belägenhet, då han finner sig dömd till att rodna inför sin son; ni torde sjelf fatta och beklaga mitt lidande. Låtom oss gå skonsamt tillväga den ene mot den andra och försöka att vara lugna. Säg, huru har ni fått kännedom om min korrespondens med fru Gerdy? Afven Albert hade under de fyra dagar, hån med en brinnande otålighet afvaktat detta samtal, haft tillfälle att bereda sig på den strid, hvilken nu begyntes. Den förlägenhet, :som straxt i början be.mäktigat sig honom, hade nu lemnat rum för en Tugn och värdig Hällning. Han var be