Dagens Nyheter – 15 augusti 1870, sida 1

naturligtvis i förläigenhet. Presterskapet är deras enda återstående resurs. På detta bygga de sitt hopp om framtida räddning. Den förflutna tiden har visat de andligäs inflytelse. Det är ju presterskapet vi ha att tacka för restaurationens fall. Och numera anses aristokrati och religiositet här i Frankrike nästan såsom fullkomligt liktydiga ord . . . Visserligen äro vi bra fast hopkopplade med kyrkans män; men jag förklarar på min ära att jag och många med mig längesedan tröttnavid att gå i deras ledband. Jag förlorar tålat modet, då jag hör hvilken ton de taga sig och hvilket högt värde de tycka oss böra sätta på förbundet med dem. Förr i verlden voro de likväl icke så förnäma af sig; en biskop fick allt lof att hålla sig på mattan vid hofvet. Nu tro de sig vara oumbärliga för 683. Och på sätt och vis, det måste jag tillstå, är vår existens beroende af deras. Men hvilken roll låta de oss spela? Vi äro den skärm, bakom hvilken de spinna Bina intriger, och ingenting annat. Ett sådant narri! Ha väl vi samma intressen som de? Nej, de ha icke mera gemensamt med oss än med år VIII. Deras hufvudstad är Rom, och der tronar den ende konung de erkänna. — Bryt då med dem, grefve, sade Albert. — Kanske det vore klokt och rätt, vicomte. Men jag fruktar verkligen att de flesta fördelarne skulle stanna qvar på derag sida. MODERSKÄRLEK. 31.