Dagens Nyheter – 13 augusti 1870, sida 2

Grefyven gick straxt ned, och far och son möttes vid tröskeln till räktsalen. Herr de Commarin var storätare. Ofta skröt han öfver denna enorma aptit, som för en fattig stackare skulle ha varit en riktig fördömelse. Han återkallade gerna i minret de stora män, som gjort sig kända såsom gour-mander. Carl V slukade hela berg af kött. Ludvig XIV åt vid hvarje måltid lika mycket som sex ändra menniskor. Han påstod ej sällan vid bordet aft man Kan bedöma menniskor efter deras mätsmältningsförmäga, alldeles likasom lampor lysa bättre, ju möra olja de konsumera. Under början af måltiden, ungefär en half timma, yttrades icke ett ord. Herr de Cömmarin åt begärligt och märkte icke eHer låtsade icke märka att Albert rörde sin knif och sin gaffel endast för syns skull, och att hän Knappt smakade någon etdå af de delikata rätterna. Men vid desserten återfick gubben Bitt dåliga bumör. Det fratmkallades af Botrgogne-vinet. Sedan många år tillbaka Kåde grefven niistan uteslutande druckit n viss sort sådant vin, söm behagade honom mycket, fastän det ofta satte blodet i en något för häftig jäsning. Han ansåg för öfrigt icke onyttigt att gallan upprördes en smula efter middagen; hän förfäktade fill och med den sätsen ätt en Nifligare dispyt högeligen underlättar maåtsmältningen. Ett bref som leninats Honom vid