satte tro till sonens ord; derpå vände han sig till betjenten och meddelade denne i tvär, befallande ton några order. — Och nu, återtog han, vändande sig till sin son, låtom oss skyndsamt fara till hotellet. Jag längtar hem, och det skall smaka icke förtärt mer än en kopp dålig buljong. Horr de Commarin var vid synnerligen vresigt lynne, då han återkom till Paris. Hans resa till Österrike hade icke ledt till de resultater, han hoppats. Til råga på motgångarne hade han stannat på vägen hos en af sina gamla vänner och råkat i en så häftig tvist med denne, att de skiljts åt utan att taga hvarandra i hand. Knappt hade ban hunnit slå sig ned i sin beqväma vagn, förr än han förde samtalet på detta ämne, hvilket låg honom mycket nära om hjertat. — Jag har stött mig med hertig de Bairmeuse, sade han till sin son. — Detta förvånar mig icke alls, svarade Albert helt allvarsamt. På samma sätt sker det ju hvar gång ni äro tillsammans en timma eller två. ij — Visserligen, men denna gång är bryt. ningen afgörande. Jag har tillbragt fyra da. gar hos honom, och hela tiden har jag be. funnit mig i den mest uppretade sinnesstämning. Nu åtnjuter han icke längre min aktning. Sairmeuse, skall jag säga er, vicomte, MODERSKÄRLEK. 30.