Dagens Nyheter – 12 augusti 1870, sida 2

men han hade icke desto mindre följt med sin tid eller gaf sig åtminstone sken af att icke ha en föråldrad uppfattning af lifvet. I likhet med fru dArlange hyste han det djupaste förakt för hvarje ofrälse person; dock yttrade sig hans förakt på ett helt annat sätt. Markisinnan uttalade högt och hänsynslöst sina låga tankar om arbetets barn; grefven dolde dem under masken af en artighet, hvilken, på samma gång den var öfverdrifvet stor, oftast förödmjukade den som var föremål för densamma. Markisinnan hade god lust att kalla handlande och handtverkare för du; om grefven deremot hado man att berätta att han, då en gång hans byggmästare var på besök hos honom och släppte sitt paraply, så att det föll ned på golfvet, skyndade sig fram och tog upp detsamma. Saken var den att den gamla damen lefvat med förbundna ögon och tillstoppade öron, under det att grefyven hade sett mycket med sina skarpa ögon och äfven uppsnappat mycket med sin utomordentligt fina hörsel. Hon var inskräckt, saknande vanligt sundt förstånd; han hade ett godt hufvud, vidsträckta vyer och ofta ganska beaktansvärda ider. Hon drömde om gamla, längesedan utdömda plägseders återupplifvande, om ett förnyadt hofväsende med ty åtföljande galenskaper, inbillande sig att tiden går fram och tillbaka såsom pendeln i en klocka; han hade mera positiva mål för sina sträfvanden, han läng