Dagens Nyheter – 12 augusti 1870, sida 1

tade efter makt och var i själ och hjerta öfvertygad om att hans parti ännu en gång skulle kunna tillegna sig väldet och behålla det samt dymedelst långsamt, men säkert återvinna sina förlorade privilegier. Men i grunden hyste de samma tänkesätt. Såsom en upplysande liknelse må sägas, att grefven var det förskönade porträttet, marKisinnan karrikatyren af en viss fraktion inom samhället. Tilläggas bör att herr de Commarin, då han befann sig tillsammans med sina likar, helt och hållet lade bort sin förut omtalade, förkrossande förbindlighet. Han visade sig då sådan han verkligen var, stolt, omedgörlig och ur stånd att tåla minsta motsägelse. I sitt hus var han en despot. Då Albert varseblef sin far, skyndade han sig att möta honom. De tryckte hvarandras händer och omfamnade hvarandra på ett mycket nobelt och ceremoniöst sätt, hvarefter de vanliga fraserna, förfrågningar huru resan gått, om allt stod väl till hemma 0. 8. vV., upprepades. Först sedan tycktes herr de Commarin märka den stora förändringen i sonens ansigte. — Är ni illamående, vicomte? frågade han. — Nej, min herre, lydde Alberts lakonis ska Bvar. Grefven lät ett 4ahl!4 undfalla sig och gjorde en rörelse med hufvudet, som var honom egen öch uttryckte att han icke alls