Dagens Nyheter – 12 augusti 1870, sida 1

svårighet, åt knappast och hade gifvit strängs order om att ingen finge insläppas till honom Vicomtens kammartjemare visste att för. tälja det denna förändring inträffat helt plötsligt på söndagsförmiddagen efter ett besök af en viss herr Gerdy, advokat, som samtalat med honom under tre hela timmar i biblioteket Vicoräåten, hvilken före denne herres ankomst varit glad och munter, hade, efter det han gått, sett i högsta grad uppskakad ut, och den dystra minen satt alltsedan envist qvar. Då vicomten stod i beredskap att fara til jernvägsstationen, tycktes hans sinne vara ännu mera nedslaget, och hans rörelser förrådde så mycken kroppssvaghet, att Lubin, kammartjenaren, fann sig föranlåten uppmana honom att icke fara bort. Att utsätta sig för kölden var, enligt Lubing förmenande, en alltför stor oförsigtighet. Han gjorde mycket klokare uti att lägga sig till sängs och intaga någon lämplig medicin. Men grefve de Commarin hade sina egn: begrepp om en sons pligter. Han kunde törlåta Albert hvilka gålenskaper som helst: lättsinne, slöseri bedömde han mildt, men vördnåd och respekt fordrade han af sin son. Han hade genom telegram gifvit sin ankomst tillkänna redan dagen förut, och då pretenderade han att alla i hotellet skulle vara beredda på hans värdiga mottagande samt Albert möta Köfom vid stätioned. Ett urfaktlåtände af