lorat partiet. För öfrigt har ni gått oförsigtigt tillväga. Hvarför. hade ri vid mordtillfället elegant gjorda stöflor på er och ljusgrå handskar sedan? Hade det icke varit klokare att ni låtit bli att medtaga paraply? Bekänn nu allt, och jag: skall ge cr tillstånd till att i fängelset röka sådana der förträffliga Trabucco-cigarrer som uni tycker om och äfven vid besöket i la Jonchere rökte med begagnande af ett bernstensmunstycke, om jag mins rätt. Fader Tabaret hade blifvit två tum längre än vanligt, så stor var hans entusiasm. Han betraktade domaren, likasom väntade han ett gillande småleende. — Ja, fortfor han, efter att ha hemtat andan, detta och ingenting annat skulle jag säga honom. Och såvida ej denne man är tusen gånger djerfvare än jag förmodar, om han icke har en panna af brons, af marmor, af stål, skulle jag se honom falla till mina fötter och bekänna ... — Men om han nu verkligen är tusen gånger fräckare än ni tror, inföll herr Daburon ; om han helt enkelt skulle låta bli att falla till era fötter, huru skulle ni då bete er? Denna fråga gjorde synbarligen gubben förlägen. — Åh! stammade han, jag vet inte . . jag skulle fortsätta ransakningen . . och till sist skulle jag locka sanningen ur honom. Efter en temligen långvarig tystnad fattade