vilja, med en öfverraskande kallblodighet och en sällspord omtänksamhet. Han torde ha förutsett allt, till och med den osannolika möjligheten af att en misstanke gkulle falla på honom. Åh! var säker om att han vidtagit sina försigtighetsmått! Om herr domaren nöjer sig med att tillskicka honom en stämning, är han räddad. Han skall infinna sig helt lugn, ungefär som vore det fråga om en duell. Han skall se förvånad ut, och då han får höra hyarom fråga är, skall han i en beskyddareton låta er veta, att han, då brottet begicks, var på ett helt annat ställe än la Jonchere. Han skall bevisa att han ftillbragt tisdagsaftonen och en god del af den derpå följande natten i sällskap med mycket förnäma och högt ställda personer. Ni skall få höra att han dinerat tillsammans med grefve Ditt, spelat biljard med markis Datt, superat med hertig Den och Den; baronessan X. och grefvinnan Y. ha icke ett ögonblick lemnat honom ur sigte . . . Slutligen går det derhän att ni får med en bugning öppna dörren för honom och ännu i trappan följa honom med era ödmjuka ursäkter. Det ges intet annat medel att förmå honom till bekännelse än detta: uppsök honom helt hastigt, då han är som mest oförberedd. Man bör komma öfver honom som åskan, redan på tröskeln förklara honom arresterad, draga honom upp ur sängen och, innan han ännu hinner. homta sig, anställa förhör med honom: