Dagens Nyheter – 10 augusti 1870, sida 2

fruktansvärda maskineri, som polisen använder till sanningens bringande i dagen. Ja, jag kan vara en rättvis domare; Gud, som läser i djupet af menniskohjertan, ser att jag älskar Claire nog för att innerligt önska att den hon har kär måtte vara oskyldig. Herr Daburon hade länge suttit försjunken i tankar, utan att gifva akt på hvad tiden led. Klockan var nu tre på morgonen. — Ah, min Gud! utbrast han; gubben Tabaret väntar mig ju. Jag finner väl honom sofvande. Å Men den gamle sof icke ; och han hade knarpast bättre än domaren märkt huru timmarne förrunnit. Tio minuter hade åtgått för honom till att se sig närmare omkring i herr Daburons skrifrum, som var rymligt samt magnifikt men allvarsamt inredt och möbleradt, helt och hållet i öfverensstämmelse med egarens yrke, samhällsställning och stora förmögenhet. Med ett ljus i handen närmade han sig och beundrade den ena efter den andra af sex på väggarne upphängda taflor af framstående mästare. Nyfiket betraktade han några bronspjeser, placerade på eldstaden, och egnade biblioteket en kännareblick. Derefter tog han en aftontidning, gom han fann på bordet, och slog sig nedien beqväm fåtölj. Han hade icke läst en tredjedel af en ledande artikel, hvilken, likasom nästan alla ledande