Dagens Nyheter – 10 augusti 1870, sida 1

SR Juryn, emedan brottsligheten icke är till full evidens ådagalagd. Lesurques beklagliga historia har visat att en mängd brott förblifva ostraffade och — man måste säga det — hon rättfärdigar denna strafflöshet. Ett faktum är att, förutom då brottslingen gripes på bar gerning eller bekänner, ingen säkerhet för hans bestraffande finnes. Nästan alla brott ha, till och med för rättvisan och polisen, en hemlighetsfull och på sätt och vis ogenomtränglig sida. Advokaten skall bevisa sin skarpsinnighet genom att ana denna svaga punkt och kring densamma koncentrera sina bemödanden. En skickligt framkallad händelse eller ett plötsligt uttaladt ord inför rätten kunna i sista ögonblicket förändra utgången af en process. Och i den mån civilisationen höjer sig, bli jurymännen, i alla saker af allvarsam natur, försigtigare och mera tveksamma. Det är med en växande oro de bära sitt ansvars börda. Redan bäfvar ett stort antal af dem tillbaka vid tanken på dödsstraffets tillämpning. Man har sett medlemmar i en jurydomstol tillstyrka bifall till en nådeansökan; och hvem var det som bad om nåd? En person som mördat sin egen far. Hvarje juryman tänker i det ögonblick han inträder i rådsalen mindre på hvad han skall få höra och sjelf säga än på den fara han löper att bereda sig sömnlösa nätter och ständiga samvetsqval under