Dagens Nyheter – 10 augusti 1870, sida 1

— 210 — artiklar i den tidens paristidningår, rörde romerska, frågan, förrän han släppte bladet och försjönk i djupt begrundande. Den fixa iden, starkare än viljan och intresserande honom mycket mera än politiken, återförde honom ovilkorligen. till la Jonchåre och enkan Lerouges lik. Visserligen fanns i hela denna sorgliga affär ingenting för honom otydligt och tvifvelsamt. Från A till Z trodde han sig känna allt. Han visste till hvad och hvem han hade att hålla sig, och herr :Daburon — det hade han sett — delade hans åsigter. Och dock återstodo ännu många svårigheter. Det är nu en gång så: att mellan ransakningsdomaren och den anklagade befinner sig en hög domstol, en beundransvärd institution, som är cn garanti för oss alla, juryn. Och juryn, Gud vare. lof! nöjer sig icke med en moralisk öfvertygelse. . De största sannolikheter. kunna visserligen. inverka, på honom men icke derhän att han förklarar den anklagade skyldig. Ställd på en neutral mark mellan den förutfattade meningen, reom framställer sitt påstående, och försvaret, som berättar sin roman, begär han bestämda, påtagliga bevis och fordrar att -man låter honom röra dervid med fingret. I många fall då en embetsman skulle fälla brottslingen till straff med det aldra bästa samvete i verlden och,, hvad ännu. mera är, med, full; rättvisa; frikänner