Dagens Nyheter – 10 augusti 1870, sida 1

-—AVJ — — Äfven jag har varit nära att f ;röfvya ett afskyvärdt mord. Och nu skulle han låta arrestera, förhöra och öfverlemna till assisdomstolen just den person han varit fast besluten att afdagataga. Hela verlden lefde visserligen i okunnighet om denna brottsliga afsigt, men kunde vil han sjelf glömma densamma? Borde han icke nu, om någonsin, känna sig manad till sjelfanklagelse? Och var det ej hans pligt att draga sig tillbaka, två sina händer samt uppdraga åt en annan att bereda mördaren sämhällets straff? — Nej, sade han, det vore en feghet. Det föll honom också in att handla ädelmodigt. — Om jag skulle rädda honom? mumlade han. Om jag, för Claires skull, läte honom behålla äran och lifvet? Men huru skulle detta tillgå? Jag måste då uraktlåta att fästa något afseende vid den gamle Tabarets meddelanden, ålägga honom tystnad samt frivilligt gå den oriktiga vägen, löpa med Gåeyrol efter en mördare, somfinnes till blott i inbillningen. Är detta verkställbart? För öfrigt — att skona Albert, är detsamma som att beröfva Noöl sin rätt; det är att låta det nedrigaste bedrägeri förblifva ostraffadt. Det är slutligen att åt min passion uppoffra rättvisan. Vår embetsman led. MODERSKÄRLEK. a2?