Dagens Nyheter – 9 augusti 1870, sida 2

och god helsa och kunde skänka honom friska och starka barn. Derefter reste:han tillbaka till sin landtegendom, erhedan hän befarade att den vansköttes under Hans frånvaro. Två månader sednate hade ränsakningsdomaren återtagit sina vanliga sysselsättningar. Men han var icke densamme som förr; han arbetade sågom en kropp utan själ. Någonting i hans innersta Var förstördt, han kände det väl. En gång fick hän det infallet att besöka sin gåmla väninna markisinnan. Då hon blef hönom varse, uppgaf hon ett röp af förskräckelse. Hon tog honom för en vålnad, så olik var han sig sjelf. Som hon hyste den allra största fruktan för spöken, ville hon för tillfället ej mottaga honom. På Claire gjorde havs åsyn en sådan verkan, att hon blef sjuk en hel vecka. — Huru högt han måste ha älskat mig! säde hon till sig sjelt. Han har varit nära att dö för min skull. Måsne Albert älskar mig så? Hon vågade ej besvara denna fråga. Hon skulle så gerna ha velat trösta honom, tala med honom, på ett eller annat sätt söka lindra hans lidande . . . Men han kom icke mera åter. Horr Daburon var emellertid ej en man som lät sig nedslås af ödet, utan att kämpa mot dstsamma. Han beslöt, såsom hans far till