Dagens Nyheter – 9 augusti 1870, sida 2

— 200 — På eftermiddagen upplyste honom en af Hans vänner hvar den yngre herr de Commarin plägade tillbringa sina aftnar samt föreslog att göra honom sällskap dit. Herr Paburon antog med förtjusning anbudet och Tföijde sin vän. Under vägen omfattade han krampaktigt den gömda revolvern. Han tänkte icke på annät än det mord han ville begå och huru han skvlle skjuta för att träffa offrets hjerta. — Detta blir en förfärlig skandal, sade han till sig sjelf, i synnerhet om jag icke hinner taga mig af daga innan jag gripes. Man skall då fängsla mig och föra mig inför assisdomstolen. Och mitt namn blir vyanäradt! Men — hvad gör det! Jag är icke älskad af Claire, och då betyder allt annat föga. Säkerligen skull min far dö af sorg, men jag måste i alla fall hämnas! Anliända till klubb-lokalen, visade honom hans vän en ung man med mörkt: hår och förnäm min, som satt med armbågen stödd mot ett bord och läste en tidning. Det var vicomten. Herr Daburon närmade sig honom med handen på revolvern. Men kommen på två stegs afständ från den intet ondt anande tidningsläsaren, svek honom modet. Han vände : sig hastigt om och flydde ur rummet, qvarlemnande sin vän, hvilken en lång stund stod slagen af häpnad öfver detta besynnerliga beteende, som han på imtet vis kunde: fatta.