Dagens Nyheter – 9 augusti 1870, sida 1

gom väpnar sig med, en dolk, lägger sig i försåt på ett undargömdt ställe och stöter mordvapnet i sin fiendes hjerta, utan afseende på om det är mörkt eller ljust, om den han vill förgöra vänder ansigtet eller ryggen till, blott han får döda, blott han får släcka sin hämndtörst med blod! ... Vid denna tid hade han sig händelgevis uppdraget att leda undersöktingarne i en rättegång, föranledd deraf att en stäckars fallen ficka tilldelat en af sina olyckskamrater ett knifhugg. Hon hade varit svartsjuk på denna kamrat, som sökt beröfya henne en älskare, den hon höll kär, fastän Han blött var en rå och supig soldat. Herr Dåburon kände sig fattad af medlidande, då hans tanke föll på denna olyckliga varelse, som han börjat förhöra dagen förut. Hon var ful och verkligen frånstötande, men uttrycket i hennes ögon, när hon talade om sin soldat, hade synts domaren behagligt. — Hon hyser för honom en sann och djup kärlek, tänkte han nu vid minnet af henne. Om hvar och en af jurymännen hade lidit hvad jag denna dag lider, skulle hon bli frikänd. Men huru många menniskor ha under sitt lif erfarit passionens makt? Kanske icke en bland tjugu. Han beslöt att rekommendera denna flicka till ett mildt bedömande af juryn och att, så MODERSKÄRLBE. 2C.