Dagens Nyheter – 6 augusti 1870, sida 2

å tre söndagar efter hvarandra i juli och augusti, brukar den mellersta företrädesvis vara talrikt besökt. Så var ock förhållandet i söndags. Redan på lördagen hade stora folkmassor infunnit sig och som det torde blifvit bekant, att utskänkning af bränvin på söndagen ej skulle tillåtas, tycktes man vilja i förväg taga skadan igen. Åtskilliga rusiga personer anträffades, och vår i allmänhet beskedliga allmoge är af gammalt vid Stora folksamlingar och vid tillgång på den fosterländska nektarn kitt lockad till oljud och öfvervåld då några byoch sockenhjeltar finnas bland dem. Följden blef, att lördagsqvällen måste 13 personer häktas, af hvilka 8 söndagsmorgonen insattes å cellfängelset. Söndagen aflopp sedan utan uppträden. Mord och rån. Ett förfärligt dåd har i dessa dagar blifvit föröfvadt i Helsingborgstrakten. Ynglingen Olof Lindberg, 21 år gammal, son af gästgifvaren O. Lindberg i Morarp och förut känd för dåliga seder, hvarför han förlorat en plats i butik der i staden, har sednast lefvat hemma i föräldrahuset. I lördags eftermiddag sammanträffade han på gästgifvaregården med en skollärare-elev Peter Olsson, 19 år gammal, son af skolläraren Jöns Olsson i Risekatslösa, och skickad till Morarp, för att der lyfta ett sparbankslån å 150 rdr. I sällskap med nämnde Olsson och några hans kamrater förtärdes åtskilligt spirituosa och under tiden hade Lindberg uppgjort en mordplan, som på följarde sätt utfördes: sedan de druckit tillsammans ett par timmar i trädgården och Olsson blifvit öfverlastad, ledsagades han af Lindberg till ett brygghus iladugården. Här satte sig Olsson till hvila, då Lindberg kastade ett grimskaft om hans hals, qväfde honom, rånade honom samt kastade liket ned i en djup brunn i samma brygghus. Sedan anhöriga under de närmast följande dagarne förgäfves efterspanat Olsson, leddes slutligen misstankarne på Lindberg, som i onsdags morgon af kronolänsman Gyllensvärd arresterades i hemmet. Jfter det han i flera timmar nekat till brottet, afgaf han slutligen en frivillig bekännelse. De rånade penningarne hade L. gömt i en kakelugn å gästgifvaregården. 127 rdr voro i behåll; resten förskingrad, hufvudsakligen till spritdrycker. Den mördade var i lifstiden känd för ordentlighet och fridsamhet och hade vid mordtillfället ej ens försökt att göra något motstånd,