Dagens Nyheter – 6 augusti 1870, sida 2

Jag borde ha tillstått för er att jag icke mera tillhör mig sjelf, att jag af fri vilja och varm böjelse gifvit mitt lif åt en ännan. Från lyckans himmel hade vår ransakningsdomare mnedfallit direkte i afgrunden. Hans lidande låter icke beskrifva sig. — Det hade varit bättre om ni sagt mig detta långt förut, svarade han; men . : . nej. Jag har er tystnad, Claire, att tacka för sex månader af ljufva illusioner, af hänryckande drömmar. Detta lärer väl bli min andel af denna verldens sällhet. Skymningen tilltog alltmera; dock kunde Daburon ännu urskilja fröken VArlanges ansigte. Det var hvitt och orörligt, såsom hade det varit af marmor. Stora tårar runno utför hennes kinder. Domaren trodde sig skåda en gråtande bildstod. — Ni älekar en annan, återtog han ändtligen, en afinan! Och e farmor vet ingenting derom. Claire, ni har icke kunnat välja em man söm icke är er värdig. Fruktar ni då att markisinnan ej skall lemna sitt bifall till en företing med honom? — För denna förening, yttrade Claire, finnas flera hinder, starka nog att kanske för alltid omöjliggöra densamma. Men en flicka, sådan som jag, älskar blott en gång i sitt lif. Hon blir sin älskades maka eller ock ... Kristi brud. — Hinder! sade herr Daburon med dof