Dagens Nyheter – 6 augusti 1870, sida 2

-, er LOK elektriserade honom. Allt hans blod steg upp mot hufvudet. — Fröken, stammade han, Claire . .. Hon fästade på honom sina vackra ögon, de uttryckte öfverraskning. — Förlåt mig, fortfor, han, förlåt mig! Jag har meddelat mig med er farmor, innän jag vågade höja mina blickar till er. Förstår ni mig då icke? . . . Ett enda ord af er mun skall afgöra om jag är den olyckligaste eller den lyckligaste bland menniskor. Claire . .. fröken Claire, stöt mig cj tillbaka: jag älskar er! Under det att domaren yttrade detta, hade fröken TArlange sett på honom med en min, som tydligen gaf tillkänna att hon icke vissto om hon skulle tro sina öron. Men vid orden: CJag älskar er, uttalade med hela glöden och kraften hos en länge tillbåkahållen passion, lösryckte hon hastigt sin hand och uppgaf ott svagt rop. — Ni! mumlade hon. Talar ni till mig på detta sätt? . . Herr Daburon skulle, om det hade gällt hans lif, icke kunnat svara ett ord. Han anade alt en ofantlig olycka förestod honom, och denna aning tryckte hårdt på hans hjerta. Claire hade gömt ansigtet i sina händer, och gång efter annan utropade hon: — Jag är mycket olycklig! — Ni! utbrast domaren. Ni, olycklig för min skull! Claire, ni är grym, I himlens