Dagens Nyheter – 6 augusti 1870, sida 1

SKENOR LEENA KORNEN ERA ESEENA andra läsning, så att regeringen kunde vara i besittning af nödiga medel att möta alla eventualiteter och synnerligen för att försvara Belgien, ty förtroendet, anmärkte han, var mycket rubbadt genom de bekanta upptäckterna. Utrikesministern Granville förklarade då, att regeriogen fullkomligt erkände, det England har förpligtelser mot Belgien. Den hade underrättat andra regeringar härom och skola dessa meddelanden framläggas för parlamentet innan sessionens slut. Slutligen önskade han, att man skulle hafva förtroende till ministdren. Russel återtog derpå sitt lagförslag. I underhuset lemnade krigsministern Cardwell samma dag följande upplysningar öfver en förfrågan af Gilpin: Härens effektiva styrka utgör 82,500 man, reserven 22,000. Materielen är i fullständig ordning. Det finnes ett förråd af 300,000 bakladdningsgevär. I Times för i tisdags skrifves: Man må hoppas, att förbudet mot leverans af stenkol till örlogsmän och sannolikt också till arsenaler skall wvillfredsställa Tyskland; dock är detta icke nog: utförsel af vapen och ammunition måste äfven förbjudas genom nya lagar, om de nu bestående icke äro tillräckliga för ändamålet. Lord Loftus, engelska gesandten vid preussiska hofyet, har till engelska regeringen öfversändt en litografierad kopia af det bekanta Benedettiska förslaget till en allians mellan Preussen och Frankrike. Gazette ;de France berättar, att England låter bilda en observationskår på ön Malta. En af Victor Hugo i tidningen Rappel för den 1 dennes införd artikel uttalar det skarpaste ogillande öfver 1870 års kabinettspolitik, som icke ryggar för att nu med vapenmakt genomdrifva motsatsen af de åsigter, som man proklamerade år 1859. För elfva år sedan flöto strömmar af franskt blod för Italiens enhet. I dag bekämpa vi Tysklands enhet! Franskt blod skall förhindra, att tyskarne, liksom italienarne, skapa sig ctt gemensamt fädernesland. Dresdener Journal meddelar cen officiös korrespondens från Wien, i hvilken försäkras, att ett politiskt id6-utbyte egt rum mellan Österrike och Italien, hvilket ledt derhän, att dessa båda makter äro ömsesidigt belåtna med den afvaktande neutralitet, som de beslutat att iakttaga. Vi meddela härnedan det hufvudsakliga innehållet af ett-ganska intressant diplomatiskt aktstycke, nemligen den rundskrifvelse till förklaring och utredning af traktatsfrågan, som förbundskansleren i dessa dagar aflåtit till Nordtyska förbundets representanter i de neutrala staterna. Det är öfverflödigt att erinra, det man ingalunda får sätta obetingad tro till de uppgifter som deri förekomma, men dokumentet är i alla fall af intresse såsom gifvande en inblick i den högre politiken i våra dagar. Vi lemna hr förbundskansleren ordet: Det af Times offentliggjorda aktstycket innehåller långtifrån det enda förslag i samma syftning, som från fransk sida framställts till oss. Redan före dauska kriget har genom officiela och icke officiela franska ombud hos mig gjorts försök att åvägabringa ett förbund mellan Frankrike och Preussen i ändamål attbefordra dessa båda länders utvidgning. Franska regeringens sträfvanden att med Preussens bistånd sätta i verket sina eröfringsplaner mot Belgien och Rhengränserna delgåfvos mig redan 1862, således före mitt öfvertagande af utrikesdepartementet. Jag kan icke anse det vara min uppgift att indraga sådana meddelanden, hvilka äro af rent personlig natur, på de internationela förhandlingarnes område, och jag tror mig böra afhälla