Dagens Nyheter – 6 augusti 1870, sida 1

-—LJAd -— Men, fortfor han, huru har ni kunnat lära känna honom, tala till honom? När och hvar? Fru markisinnan har ju nästan aldrig några mottagningar. — Jag bör nu säga er allt, min herre, genmilde Claire. Jag har känt honom sedan längre tid tillbaka. Det är hos en väninna till min farmor, som tillika är beslägtad med honom, jag menar gamla fröken de Goöllo — det är hos henne jag gjort bekantskap med honom. Der ha vi många gånger talat med hvarandra, der träffas vi ännu . . — Aha! utropade herr: Daburon, för hvilken ett ljus plötsligen gick upp; nu erinrar Jag mig åtskilligt. Hvar gång ni skolat besöka fröken Goöllo, har ni alltid varit glad flera dagar förut, men mycket ofta har ni kommit sorgsen derifrån. — Orsaken dertill är att han vid våra sammanträffanden ständigt talat med mig om huru mycket han lider emedan han icke kan öfvervinna hindren för vår lycka. — Hans ätt är således en af de mest lysande? frågade domaren. Huru skulle den ånnars kunna motsätta sig en förbindelse med familjen Årlange? — Ni skulle ha fått veta allt, äfven utan att fråga, min herre, svarade fröken Claire, till och -med hans namn. Han heter Albert de Commarin.