Dagens Nyheter – 6 augusti 1870, sida 1

-— LOJ hoppningars bräckliga byggnad till tusen spillror. Långsamt reste han sig upp och sade i förebråeude ton: -— Er far! 2 sv. Fröken VArlange insåg, huru djupt hon bedröfvade, huru smärtsamt hon sårade denne man, hvilkens outsägliga kärlek hon icke vågade mäta. — Ja, återtog hon, jag älskar er såsom en far, såsom en bror, såsom hela den familj jag icke mera eger. Då jag såg er, som syntes mig så allvarsam, så sträng till era principer,. bli så god emot mig, röja så mycken svaghet för mig, tackade jag Gud för det han sändt mig en beskyddare i stället för den som döden bortryckt ifrån mig. Herr Daburon kunde icke återhålla en snyftning, hans hjerta var förkrossadt. — Ett ord, fortfor Claire, ett enda. ord skulle ha upplyst mig. Hvarför har ni ej förr uttalat detsamma? Jag stödde mig på er arm med samma trygghet, med samma ömma tillgifvenhet, hvarmed barnet följer sin moder eller sin fader. Med hvilken innerlig tillfredsställelse sade jag icke till mig sjelf: CJag är säker om att han vill mig väl; jag har ett hjerta i hvilket jag kan tömma hyad som är för mycket för mitt eget att bära. Ack!, hvarför har mitt förtroende till er icke varit ännu större? Hvarför har jag haft en homlighet för er? Jag hade kunnat afböja det förskräckliga slag, som träffat oss båda i aftom,