Dagens Nyheter – 5 augusti 1870, sida 2

— 100 — hans inträde, likasom för att hålla honom på afstånd. Likaledes märkte han att han så småningom vann hennes förtroende. Hon rodnade alltid, då hon språkade med honom, men hon vågade numera sjelf börja samtalet. Ofta gjorde hon honom frågor. Hon hade hört en teaterpjes berömmas och ville veta hvari intrigen bestod. Genast skyndade sig herr Daburon att se stycket och sammanskref sedan en resumå af pjesens innehåll, som han tillsände henne med posten. Det var icke en liten glädje för honom att få skrifva till henne! Ibland anförtrodde hon honom några små kommissioner. Han skulle icke mot äran att bli skickad såsom ambassadör till ryska hofvet ha velat utbyta nöjet att springa ärenden åt henne. En gång tog han den dristigheten till sig att skicka henne en präktig blombukett. Hon mottog densamma med en viss orolig öfverraskning, men bad honom vid samma tillfälle icke vidare ihågkomma henne med några dylika presenter. Tårarne kommo honom i ögonen. Han lemnade henne bedröfvad, tröstlös. — Hon älskar mig icke, tänkte han; och hon skall aldrig älska mig. Men tre dagar sednare, då han var förskräckligt nedslagen, bad hon att han skulle skaffa henne litet blommor af en viss sort som var på modet; och hon uppgaf för hvad