Dagens Nyheter – 5 augusti 1870, sida 2

oo STP sistlidet år, något öfver hundra tusen ecwoer. Min far eger föga mindre än en million. Om jag 1 morgon begärde att han skulle gifva mig hälften, finge jag den; och han skulle skänka mig hela sin förmögenhet, om det behöfdes, för att betrygga min lycka. Fru dArlange gjorde tecken å Daburon att han skulle tiga. Under minst fem minuter förblef hon derefter försjunken i djupa tankar. Hon gömde ansigtet i sina händer. Slutligen sade hon, i det hon åter upplyftade hufvudet. — Hör mig, Daburon. Om ni varit nog djerf att framställa en dylik anhållan till Claires far, skulle han ha låtit sin betjening föra er ut ur hotellet. Jag börde för ert namns skull handla på samma sätt, men jag kan sannerligen ej besluta mig derför. Jag är gammal och öfvergifven, jag är fattig, min lilla flicka oroar mig, se der mina ursäkter. För allt i verlden skulle jag icke gå in på att tala med Claire om denna horribla mesallians. Hvad jag kan lofva är, att jag icke skall motsätta mig partiet; dermed har jag redan gått blott alltför långt. Vidtag nu era mått och steg, gör fröken TArlange er kur och försök att vinna hennes tycke. Om hon af hjertat säger ja, skall jag icke säga nej. Hinförd af sin obeskrifliga glädje, ville herr Daburon kyssa markisinnans händer. Han tyckte henne vara den bästa, den. förträffligaste bland ff tanor, helt och hållet glöm