ändamål de skulle begaghas. Han skickade straxt så mycket, att hon skulle kunnat dermed pryda alla rummen i hotellet. — Hon skall ändå till sist älska mig, sade han förtjust till sig sjelf. Dessa på en gång så obetydliga och så vigtiga händelser hade icke svällat något afbrott i piquet-partierna. Men den unga flickan syntes numera följa spelet med mera uppmärksamhet. Hon tog vanligtvis parti för Daburon mot markisinnan. Visserligen kände hon icke spelets reglor, men när gumman räknade sig till godo alltför mycket utöfver hvad henne tillkom, märkte hon det och ropade skrattande: — Farmor tar för sig mer än hon skall ha, herr Daburon. För all del bevaka era intressen! Han skulle gerna ha låtit hela sin förmögenhet stjälas bort endast för att få höra denna vackra röst förfäkta hans rätt. Det var nu sommartiden. Ofta om aftnarne lät hon sig ledas af honom, och medan markisinnan stannade på verandan, promenerade de i parken. Hon språkade och skämtade med honom fullkomligt otvunget, såsom hade han varit en bror som hon höll af, och han måste använda allt sitt välde öfver sig sjelf för att icke trycka en kyss på hennes blonda lockar, som fladdrade för vinden.