Dagens Nyheter – 5 augusti 1870, sida 1

dArlanges stämma och ordet tframgångX ljuda i sitt öra. Han lemnade såsom en triumfator detta hotell Arlange, till hvilket han anländt med hjertat uppfyldt af ångest. Han begaf sig derifrån med högburen hanna och med bröstet svällande af stolthet. Han var så lycklig. Himlem syntes honom mera blå än vanligt, solen mera klar. Han hade god lust, denne allvarsamme embetsman, att trycka hvarje förbigåendes hand och ropa till honom: — Ack, ni vet inte hvad som händt! Markisinnan samtycker Han gick, och det föreföll honom gom om jorden studsade tillbaka under hans fötter. Kanske, tänkte han, förmår hon icke bära så mycken lycka som min, kanske också jag sjelf blifvit så lätt, att min kropp hotar att förflytta sig till stjernorna. Huru många slott i Spanien var icke markisinnans löfte värdt! Daburon såg i andanom, huru han inlemnade sin afskedsansökan, för att bli qvitt embetsgöromålen, och huru han på Loire-flodens strand, icke långt-från Tours, byggde en förtjusande villa. Så intagande denna villa var! Hennes fasad var vänd mot östern, så att man från balkongen kunde tjusas af solens uppgång hvarje herrlig sommarmorgon, hon omgafs på alla sidor af sköna, doftande blommor och höga, lummiga träd.